söndag 27 december 2009

Söndag


Vissa dagar bara känner man sig som Henning Mankell ser ut.

måndag 21 december 2009

Vem sveper täcket om oss?



22.30 på tv3 i dag går EMD:s dokumentär om hemlösa och det är en av årets absoluta tv-måsten. Man visste att den skulle bli briljant redan vid Dannys förhandscitat "allt hemlösa vill ha är egentligen ett leende" i kombination med pressbilden där de står och pratar med en uteliggare med varsin takeaway-latte i handen (i själva dokumentären får man se att de också hade slagit till på varsin bulle som inmundigas medan de intervjuar en man som måste börja varje dag med att stjäla sprit och kläder för omkring tiotusen kronor bara för att finansiera sitt herionmissbruk).

Dokumentären inleds med en eftertänksam voice-over av Lena Endre: "En kartong i juletid betyder för de flesta av oss en gåva. För andra är det ett tak över huvudet." Sen fortsätter hon i en mer korthugget dramatisk Apocalypse now-stil: "Makten i Sverige. Uppdrag: Att genomföra folkets vilja. Öppettider: Vart fjärde år." och den lite mindre dräpande: "Barn i Sverige: Skriker för att höras. Utnyttjade till max. Enkelt att lura ett barn."

Andra favoriter:
- När en mysig körversion av "strålande jul" tonar in mot av bilder på hemlösa i Stockholm, för att skapa eftertanke – "Är det verkligen en så strålande jul för alla?" – och det bästa klippet de har är en vansinnig gubbe i fiskarmössa som står och klappar händer och skrattar utan tänder.

- Intervjun med en blind kvinna som börjar yra om att hon ska fria till Carl-Philip, en anekdot som sakta tonas ner mitt i citatet för att hon går överstyr ("Jag är en kvinna utan naglar och tänder och jag ska fria till Carl-Philip!!") och övergår i pianomusik.

- De återkommande, helt omotiverade inklippen av en svettig George Scott som står och luftboxas i Humlegården.

- Ett inlägg i debatten om psykiatrireformen på 90-talet som kanske bäst sammanfattas i TV3:s egen presstext: "Och appropå medicinering inom psykvården berättar Erik Segerstedt från EMD hur han själv fick gå i terapi inför sin Idol debut."

Annars består filmen mest av att EMD går runt och säger "Oj, är det sant?" och "Så pass alltså!" till några de mest tragiska livsödena i svensk historia. Till slut får killarna nog och sätter ner foten. För att hjälpa till går de in helt oanmälda på regeringskansliet och pratar med någon receptionist där, inspirerade av journalistiska förebilder som REA-barnen och Skurt. Den scenen är dessutom helt uppenbart bara med för att den mynnar ut i: "Vad hette gruppen sa ni?" Alla i kör: "EMD". "Jaha, ska man ta er autograf då eller?" "Det ska man nog!". En väktare kommer fram: "Kan jag också få?"

I slutet spelas låten som "gjort succé i stugorna":

"Sent i November, och luften är klar
Bilarna glittrar av frost
Snön som beskyddande hand överallt
Men vem sveper täcket om oss?"

Det är det som är uteliggarnas fråga till resten av världen, vem ska egentligen svepa täcket om oss?

söndag 8 november 2009

Filippa Reinfeldt

"På senaste har jag lyssnat mycket på Takida"

lördag 31 oktober 2009

Lille mand



Som alla som någon gång har mött en människa har jag svårt att respektera auktoriteter, men jag tänker att jag nog har lite svårare än gemene man. Det är därför så givet att det alltid är jag som råkar ut för att, säg, bli utslängd från krogen kring 8-tiden på kvällen (det var fortfarande ljust ute) efter en öl för att jag "såg alldeles för radiostyrd ut". Samma sak i natt. När jag var på väg hem på Ringvägen hoppade det ut en polis framför mig med samma överdrivna mimik som när vargen hoppar fram framför Rödluvan på stigen till mormor.

Han: Vart kommer du ifrån?
Jag: Eh...
Han: Ta av dig luvan.
Jag: (Tar av luvan, börjar oroa mig för mormor)
Han: Så tar du upp händerna ur fickorna och håller dem synliga.
Vet inte hur exakt han tänkte det. Det var ju inte direkt läge att ta upp händerna över huvudet som i något serietidningsrån. Så det slutade med att jag tog upp dem ur fickorna och placerade dem någon decimeter ut från kroppen, bara hängandes där i en riktigt onaturlig sprattegubblepose.
Han (aggressiv ton): Vart kommer du ifrån?
Jag: 96:an.
Han: Var gick du av?
Jag: Skanstull.
Han: Var åkte du ifrån?
Jag. Tjärhovsplan.
Han: Vart är du på väg?
Jag: Hem.
Han: Så här ligger det till. Du stämmer in på signalementet på en kille vi letar efter, men nu vet jag att det inte var du. Så du kan fortsätta gå.
Jag: Okej.
Han (fortfarande aggressiv): Var bor du förresten?
Jag (pekar): Där.
Han (barsk): Var?
Jag (gör exakt samma gest igen): Där.
Han (trött på hela min uppenbarelse): Det räcker så.

På ett sätt gjorde han väl bara sitt jobb, men det var något i "okej, du var inte skyldig till just det här, men något har du säkert gjort"-logiken som jag har riktigt svårt för. Dessutom, han var polis, även om han kanske inte gjorde något direkt olämpligt just då hade han garanterat gjort det tidigare under kvällen.

Ska bli fler inlägg nu!

måndag 14 september 2009

Livet

söndag 6 september 2009

Det minst intelligenta utseendet i Sverige i dag







Vem försöker han lura med den där boken? Alla vet ju att han sitter där och ritar en stjärt med vingar.

Olika slags kompisar

lördag 29 augusti 2009

Mitt nya liv

Lördag 23 augusti:
Jonas säger:
Det är lördag kväll, jag är nybliven singel, ung, bor i en storstad, sitter hemma och youtubar låten "Snoppar Till Lunch".


Lördag 30 augusti:

söndag 23 augusti 2009

Söndag

I dag när jag gick igenom något köpcentrum i Nacka var det en ung säljarkille med Teknikmagasinetfrisyr som ropade till mig från sin butik, ett avstånd på åtminstone goda fem-sex meter, "Nämen tjeeena glidarn! Allt kungligt med dig då mannen?" Blev så extremt överumplad av den käckheten, kunde inte koncentrera mig på något annat än att försöka förstå vad jag just hade råkat ut för. Så responsen blev först ett riktigt släpigt/på gränsen till efterblivet "heeeej", följt av en tystnad då jag – fortfarande i chock – ser min egen hand segla upp i slowmotion och börja vinka tillbaka till honom, bara en långsam sorglig vink i ansiktshöjd som skedde under total tystnad. Det var vinkningarnas motsvarighet till sådana där torra gamla buskrester som blåser förbi i spökstäder. Förvirringen i hans ögon efter det, det är en sådan syn man bär med sig för resten av livet, som Leonardo DiCaprios sista blick innan han sjunker till botten i Titanic.

Älskar verkligen, utan någon som helst ironi, alla sorgliga Stockholmsförorter. Drömmen är att bo i Kungens kurva.

tisdag 4 augusti 2009

Utdrag från Aldrig fucka upp


Linnea hade hittat Aldrig fucka upp glömd på någon buss och gav den till mig som present. Som en trevlig liten bonus hade personen innan legat i badet och läst så pappret var bubbligt av badvatten och det låg spillda rester av mörk choklad mellan de flesta sidorna (vilket kan vara den enda lektyr/klägg-kombinationen som är mer ocharmig än porrtidningar med ihopklistrade sidor). Men ja, Tilde de Paula, du kan ju maila mig om du vill ha tillbaka din bok.

Allvarligt, hur mycket kan Expressen Söndag dominera en människas tillvaro innan någon går in och håller en intervention? En "If you like these products you may also be interested in"-lista utifrån dom preferensera skulle ju tipsa om typ: Pilates, "vardagslyx", självdiagnosticerad utbrändhet, lite lätt urinläckage och återkommande konstateranden om att "man kan få migrän när det är lågtryck".

Några trevliga utdrag:

"Babak snackade på som vanligt.
'Vi borde göra som de tunga snubbarna, FFL och de. Åka till Thailand och bara planera.'
'BARA planera?' Robert kollade på Babak. 'Ludren då?'
Babak garvade.
'Okej, fixa lite thailändskor också. Men mest planera.'
Mahmud diggade tugget."

"Vad fan var det här? Plötsligt snackade albanen svenska. Mahmud måste fatta vad som hände. Var det Dijma som försökte blåsa honom. Juggarna som drev med honom. Eller snuten? Ikväll av alla fittiga kvällar låg hans butterfly hemma i lägenheten."

"Han ringde en bulle – värt att spenta en del av sina svårt ihopsamlade flos."

"På vägen. Robert vände sig om mot Mahmud: breda pirayaflinet.
'Om jag inte gör ett hat-trick ikväll, får ni tio gånger flosen. Fattar ni?'
'Vadå, ska du sätta på tre brudar, eller vadå?'
'Nej, habibi. Hat-trick, vet du inte vad det är?'
Mahmud kunde tänka sig en massa grejer, men han ville höra Robbans senaste idé.'
'Hat-trick alltså. Det är när man får spruta i alla tre hålen på samma kväll.'
Mahmud asflabbade. Javier garvade högt. Robban såg nöjd ut – skrattade åt sig själv. Tre sköna snubbar på brudturné."

"Mahmud ville verkligen fucka juggefittorna."

"En kille som såg ut som en liten mus kom för avbyte idag. Små gula tänder i underkäken och en trippande gångstil. Mahmud sket i att fråga vad han hette. Kändes bäst så. Just dragit en fetingsnort nittioprocentigt. Ville bara därifrån. Snubben kollade in Mahmuds porrtidning, uppslagen. Närbild på feta åderpålen rätt upp i prutten."

"Mahmud stirrade rakt fram, vägrade möta snutkukens blick.
'Knulla din mamma.'"

"Han försökte se Erika naken framför sig. Mellan benen: hon bara måste köra värsta spaderdamen, tung behåring. Sååå suedi.

Den sista är värst. Man måste hela tiden ha i åtanke att det är väluppfostrad, rik jurist som sitter och skriver det här:

"Fittvården vid Hornstull beigare än någonsin. Mahmuds humör fittigare än ever. Han hade kommit en timme för tidigt. Receptionisten påstod att Erika Fittwaldson vägrade komma ut och möta honom."

fredag 24 juli 2009

Är det någon som någonsin i något sammanhang har sett en dvärg som inte är i 45-årsåldern?

måndag 20 juli 2009

INT. HOSPITAL ROOM – DAY

Ellie:
Hey.

DJ:
Hey... Wanna have sex?

Ellie:
No. I told you already DJ, I am at work, and at work I should be doing my work.

DJ thinks about it for a few seconds.

Todd screetches into the shot and has hand around ellies shoulders.


Ellie:
Okay.

Todd high-fives DJ.

Todd:
The Todd is going to score!

INT. HOSPITAL ROOM – DAY:
SEX SCENE #5 – DJ & ELLIE & TODD

Här är f.ö. "trailrarna" till Seinfeld- och The Office-porrfilmerna. Oroväckande lite skillnad i estetik på Seinfeldversionen. Är inte det där tom den riktiga Jason Alexander?





Måndag 20/7 2009

Läser manus till porrfilmsversionen av Scrubs.

fredag 26 juni 2009

Utdrag från Snabba cash


"Jorge Salinas Barrio lärde sig snabbt spelets regler. Numero uno sammanfattad: tjafsa aldrig. I utvecklad form kunde han den på sina fem. Säg aldrig emot. Stirra aldrig tillbaka. Sitt alltid kvar. Gola aldrig. Slutligen, ta den alltid duktigt upp i prutten – utan att gnälla."
(boken börjar så!!!!!!!)
"Livet sket på Jorge. Livet var tufft. Livet sög hästballe. Men Jorge var starkare än så – de skulle få se."
(bokens andra stycke)
"Strippan rörde sig i takt till musiken. Tog sig i skrevet. Boysen tjöt. Hon närmade sig Putte, kysste honom på kinden, slickade honom i örat. Han försökte nypa henne i rumpan. Hon dansade tillbaka med händerna på ryggen. Sköt rytmiskt underlivet fram och tillbaka. Knäppte upp bh:n och slängde bort den mot muskelbyggarkillen som stod orörlig mot ena väggen. Musiken pumpade på. Hon rörde sig snabbare. Juckade. Brösten guppade. Killarna satt som i trans.

Hon tog tag i stringtrosorna. Förde dem fram och tillbaka. Satte ena benet på soffbordet igen. Böjde sig framåt.

JW fick bånge."

En gång för några år sedan fick jag läsa några noveller som min brors elever hade skrivit (han är grundämneslärare för eleverna på fordonsprogrammet i Huddinge). Berättelserna bestod i stort sett uteslutande av listor på olika saker som kunde hända i samband med en street race-tävling i Tumba industriområde, typ:

"Mike satte på sej sina fubu byxor och hoppade in i monster trucken (grizzly dominator) men Jay hade hellt socker i tanken så han höll nästan på att förlora men sen kom han på att han hade satt butterfly knivar på grillen så han prejjade ner Jay i diket där Jim låg och knulla med systrarna Dominguez och sen kom Ruben i sin epa traktor (gammal volvo duett) men han fick inte va med så han åkte till vindskyddet och lyxrunka". Följt av en tre-fyra sidor som var copy-paste:ade direkt från Enduros prislista för chiptrim till DT50-mopeder, för att komma upp i tillräckligt antal sidor.

Känns kanske självklart så här med facit i hand, men där och då hade jag faktiskt aldrig kunnat tänka mig att en av dom killarna skulle lyckas sälja in sitt manuskript och bli en av Sveriges bäst säljande författare.

För övrigt nöjd över att ha integrerat det stilistiska greppet "block quote" i det här inlägget.

PS. JW fick bånge.

onsdag 24 juni 2009

Tantogårdens minigolf


Vad ovärd den där totalrenoveringen, som garanterat bokades in någon gång i våras senast, måste kännas nu med facit i hand när det står klart att den här sommaren kommer gå till historien som "den där då ungdomar åkte in varenda helg för att bajsa ner banorna".

Kvinnan uppe till höger i bild, det är hon Annika som driver banan, en av världens mest otursdrabbade människor. Det krävs verkligen att stjärnorna står rätt på himlen för att man ska lyckas specialimportera den där St. Andrews-tillverkade konstgräsmattan samma år som den mänskliga avföringen börjar dyka upp.

Sverige



Så, då har samtliga av Sverige ledande politiker varit förståndshandikappade i tåg.

Maud är för övrigt lite väl glad här, regeringens Linda Hammar.

lördag 20 juni 2009

Livet

Vissa dagar är livet storslaget som gospelkonsert. Andra dagar, som i dag, när man för andra gången i sitt liv ser på tv4-dokumentären "Hjälp jag kan inte sluta fisa!", når det inte riktigt samma höjder.

söndag 14 juni 2009

Märtha Lousie

En av fördelarna med att ha Allers som arbetsgivare är att man har fri tillgång till alla förlagets tidningar. Så för er mindre lyckligt lottade tänkte jag dela med mig av två av ett gäng små godbitar från senaste numret av Svensk DAM. Det är en serie bilder som Norges prinsessa Märtha Louise låtit ta av sig själv. Hon har alltså själv tänkt ut idén, sedan köpt kläder och annat som behövts för att genomföra den och slutligen hyrt in en dyr fotograf för att göra slag i saken. Det jag tycker är värt att ha i åtanke är just "jag tänkte mig kanske någonting i den här stilen"-ögonblicket.



Det här, det är resultatet av riktigt mycket pengar, riktigt mycket tid och en riktigt, riktigt, RIKTIGT osund relation till artisten Enya.

söndag 7 juni 2009

Nyhetsdygnet torsdag

Stadion, 22-tiden: En överviktig man på Bruce Springsteen-konserten ställer sig mitt i publikhavet och urinerar ner i ett tomt ölglas, så uppspelt att skrattkonvulsionerna orsakar en "brandslang någon tappat greppet om"-effekt på strålen. När glaset har fyllts upp ställer han ner det på marken, kisstrålen fortfarande igång, fortfarande skenande, och bara låter det strömma. I det här läget håller inga händer i snoppen, den bara går på där för full maskin med samma plötsliga frihetseufori som ett barn upplever under första sommaren på kollo, men med en ocharmig snopp istället för ett barn, händer som släpper makten istället för föräldrar, och andras fötter istället för Barnens ö.

Men det jag tar med mig av den här episoden är ändå hur lycklig den mannen var i det ögonblicket. Så glad har jag på allvar inte varit mer än kanske 3-4 gånger i mitt liv, och då har jag ändå provat lättare droger.

torsdag 4 juni 2009

Folket hjälper till

Förra året, när den så kallade "Maskmannen" härjade i Sverige, skapades en fantombild som är en av mina absoluta favoritkonstverk alla kategorier. Den här publicerades alltså på riktigt på Aftonbladets förstasida. Notera förekomsten av "svart musk" i pannområdet.




Tavlan "Skriet" hade ju inte blivit riktigt samma klassiker om det var sådär ansiktet hade blivit. Kort efter den bilden gick ut lanserades en ny joker som kanske är ännu trevligare. Den bilden finns vid 0.42 i det här klippet:



Här någonstans tänker man ju att det är fysiskt omöjligt att göra en mindre hjälpsam fantombild. Men så kommer nya numret av tidningen Efterlyst (Aftonbladetbilagan som är programmet Efterlyst men som tidning). Där har de på ett ställe i tidningen tagit hjälp av en sierska, vilket bara det är genialiskt, som fick komma till ett hus där ett mord skett för att hålla en seans. Det resulterade i en fantombild som mycket väl kan vara bland absolut bästa som har skapats i svensk historia.


onsdag 3 juni 2009

Människor som har det sämre


När livet är svårt tänker jag gärna på människor som har det sämre. Och då menar jag inte typ kvinnor som blir gruppvåldtagna av Kongomilisen, utan människor som bara har det lite, lite sämre. Som den här kvinnan, Annika Johansson. Hon driver minigolfbanan i Tanto där de under senaste veckorna haft UPPREPADE problem med ungdomar som tar sig in under helgerna för att bajsa på banorna.

Dom där banorna är ju hennes liv, det är uppenbart. Men så åker det in någon full snubbe från Hägersten gång på gång och bara bajsar ner hela verksamheten. Det är så briljant, att någon gör sig det besväret: hämtar servetter uppe på grillen, ställer sig där och hukar, inte säger "nej jag skojade bara" och drar upp byxorna, och sedan bombar ur, allt för att kunna återvända sen tidigt på måndagsmorgonen och stå där som en pyroman och titta på när Annika kommer tillbaka från helgen och inser att hon återigen måste inleda veckan med att skyffla mänsklig avföring från sin arbetsplats. Det lär väl inte vara den där "å nej, det har varit frost i natt, nu måste jag skrapa rutorna på bilen"-känslan direkt.

En kompis till mig berättade f.ö. att på äldreboendet där hans bror jobbar hade det kommit in några ungdomar en eftermiddag och först förstört pusslet som de gamla hade arbetat på under veckan, därefter ställt sig och pruttat rakt ut i rummet och sedan sprungit ut igen. Genialiteten i det!

Tänk chocken för en gammal människa när en sådan sak händer. Man vill bara sitta där i lugn och ro, lägga sitt pussel, äta en mandelkubb, kanske kissa på sig lite lätt i ett hörn, så händer det här. Den där totala chocken då man inte förstår riktigt vad som händer utan bara ser en massa hetsiga armar som plötsligt dyker upp och föser ner ens pussel på golvet, därefter hör ljudet av flertalet pruttar som går till attack, och sedan måste sitta kvar där utan att förstå vad som hände, troligen i rullstol, och bara stirra rakt ut i ett rum som luktar avföring. Det gör mitt liv lite, lite bättre.