fredag 26 juni 2009

Utdrag från Snabba cash


"Jorge Salinas Barrio lärde sig snabbt spelets regler. Numero uno sammanfattad: tjafsa aldrig. I utvecklad form kunde han den på sina fem. Säg aldrig emot. Stirra aldrig tillbaka. Sitt alltid kvar. Gola aldrig. Slutligen, ta den alltid duktigt upp i prutten – utan att gnälla."
(boken börjar så!!!!!!!)
"Livet sket på Jorge. Livet var tufft. Livet sög hästballe. Men Jorge var starkare än så – de skulle få se."
(bokens andra stycke)
"Strippan rörde sig i takt till musiken. Tog sig i skrevet. Boysen tjöt. Hon närmade sig Putte, kysste honom på kinden, slickade honom i örat. Han försökte nypa henne i rumpan. Hon dansade tillbaka med händerna på ryggen. Sköt rytmiskt underlivet fram och tillbaka. Knäppte upp bh:n och slängde bort den mot muskelbyggarkillen som stod orörlig mot ena väggen. Musiken pumpade på. Hon rörde sig snabbare. Juckade. Brösten guppade. Killarna satt som i trans.

Hon tog tag i stringtrosorna. Förde dem fram och tillbaka. Satte ena benet på soffbordet igen. Böjde sig framåt.

JW fick bånge."

En gång för några år sedan fick jag läsa några noveller som min brors elever hade skrivit (han är grundämneslärare för eleverna på fordonsprogrammet i Huddinge). Berättelserna bestod i stort sett uteslutande av listor på olika saker som kunde hända i samband med en street race-tävling i Tumba industriområde, typ:

"Mike satte på sej sina fubu byxor och hoppade in i monster trucken (grizzly dominator) men Jay hade hellt socker i tanken så han höll nästan på att förlora men sen kom han på att han hade satt butterfly knivar på grillen så han prejjade ner Jay i diket där Jim låg och knulla med systrarna Dominguez och sen kom Ruben i sin epa traktor (gammal volvo duett) men han fick inte va med så han åkte till vindskyddet och lyxrunka". Följt av en tre-fyra sidor som var copy-paste:ade direkt från Enduros prislista för chiptrim till DT50-mopeder, för att komma upp i tillräckligt antal sidor.

Känns kanske självklart så här med facit i hand, men där och då hade jag faktiskt aldrig kunnat tänka mig att en av dom killarna skulle lyckas sälja in sitt manuskript och bli en av Sveriges bäst säljande författare.

För övrigt nöjd över att ha integrerat det stilistiska greppet "block quote" i det här inlägget.

PS. JW fick bånge.

onsdag 24 juni 2009

Tantogårdens minigolf


Vad ovärd den där totalrenoveringen, som garanterat bokades in någon gång i våras senast, måste kännas nu med facit i hand när det står klart att den här sommaren kommer gå till historien som "den där då ungdomar åkte in varenda helg för att bajsa ner banorna".

Kvinnan uppe till höger i bild, det är hon Annika som driver banan, en av världens mest otursdrabbade människor. Det krävs verkligen att stjärnorna står rätt på himlen för att man ska lyckas specialimportera den där St. Andrews-tillverkade konstgräsmattan samma år som den mänskliga avföringen börjar dyka upp.

Sverige



Så, då har samtliga av Sverige ledande politiker varit förståndshandikappade i tåg.

Maud är för övrigt lite väl glad här, regeringens Linda Hammar.

lördag 20 juni 2009

Livet

Vissa dagar är livet storslaget som gospelkonsert. Andra dagar, som i dag, när man för andra gången i sitt liv ser på tv4-dokumentären "Hjälp jag kan inte sluta fisa!", når det inte riktigt samma höjder.

söndag 14 juni 2009

Märtha Lousie

En av fördelarna med att ha Allers som arbetsgivare är att man har fri tillgång till alla förlagets tidningar. Så för er mindre lyckligt lottade tänkte jag dela med mig av två av ett gäng små godbitar från senaste numret av Svensk DAM. Det är en serie bilder som Norges prinsessa Märtha Louise låtit ta av sig själv. Hon har alltså själv tänkt ut idén, sedan köpt kläder och annat som behövts för att genomföra den och slutligen hyrt in en dyr fotograf för att göra slag i saken. Det jag tycker är värt att ha i åtanke är just "jag tänkte mig kanske någonting i den här stilen"-ögonblicket.



Det här, det är resultatet av riktigt mycket pengar, riktigt mycket tid och en riktigt, riktigt, RIKTIGT osund relation till artisten Enya.

söndag 7 juni 2009

Nyhetsdygnet torsdag

Stadion, 22-tiden: En överviktig man på Bruce Springsteen-konserten ställer sig mitt i publikhavet och urinerar ner i ett tomt ölglas, så uppspelt att skrattkonvulsionerna orsakar en "brandslang någon tappat greppet om"-effekt på strålen. När glaset har fyllts upp ställer han ner det på marken, kisstrålen fortfarande igång, fortfarande skenande, och bara låter det strömma. I det här läget håller inga händer i snoppen, den bara går på där för full maskin med samma plötsliga frihetseufori som ett barn upplever under första sommaren på kollo, men med en ocharmig snopp istället för ett barn, händer som släpper makten istället för föräldrar, och andras fötter istället för Barnens ö.

Men det jag tar med mig av den här episoden är ändå hur lycklig den mannen var i det ögonblicket. Så glad har jag på allvar inte varit mer än kanske 3-4 gånger i mitt liv, och då har jag ändå provat lättare droger.

torsdag 4 juni 2009

Folket hjälper till

Förra året, när den så kallade "Maskmannen" härjade i Sverige, skapades en fantombild som är en av mina absoluta favoritkonstverk alla kategorier. Den här publicerades alltså på riktigt på Aftonbladets förstasida. Notera förekomsten av "svart musk" i pannområdet.




Tavlan "Skriet" hade ju inte blivit riktigt samma klassiker om det var sådär ansiktet hade blivit. Kort efter den bilden gick ut lanserades en ny joker som kanske är ännu trevligare. Den bilden finns vid 0.42 i det här klippet:



Här någonstans tänker man ju att det är fysiskt omöjligt att göra en mindre hjälpsam fantombild. Men så kommer nya numret av tidningen Efterlyst (Aftonbladetbilagan som är programmet Efterlyst men som tidning). Där har de på ett ställe i tidningen tagit hjälp av en sierska, vilket bara det är genialiskt, som fick komma till ett hus där ett mord skett för att hålla en seans. Det resulterade i en fantombild som mycket väl kan vara bland absolut bästa som har skapats i svensk historia.


onsdag 3 juni 2009

Människor som har det sämre


När livet är svårt tänker jag gärna på människor som har det sämre. Och då menar jag inte typ kvinnor som blir gruppvåldtagna av Kongomilisen, utan människor som bara har det lite, lite sämre. Som den här kvinnan, Annika Johansson. Hon driver minigolfbanan i Tanto där de under senaste veckorna haft UPPREPADE problem med ungdomar som tar sig in under helgerna för att bajsa på banorna.

Dom där banorna är ju hennes liv, det är uppenbart. Men så åker det in någon full snubbe från Hägersten gång på gång och bara bajsar ner hela verksamheten. Det är så briljant, att någon gör sig det besväret: hämtar servetter uppe på grillen, ställer sig där och hukar, inte säger "nej jag skojade bara" och drar upp byxorna, och sedan bombar ur, allt för att kunna återvända sen tidigt på måndagsmorgonen och stå där som en pyroman och titta på när Annika kommer tillbaka från helgen och inser att hon återigen måste inleda veckan med att skyffla mänsklig avföring från sin arbetsplats. Det lär väl inte vara den där "å nej, det har varit frost i natt, nu måste jag skrapa rutorna på bilen"-känslan direkt.

En kompis till mig berättade f.ö. att på äldreboendet där hans bror jobbar hade det kommit in några ungdomar en eftermiddag och först förstört pusslet som de gamla hade arbetat på under veckan, därefter ställt sig och pruttat rakt ut i rummet och sedan sprungit ut igen. Genialiteten i det!

Tänk chocken för en gammal människa när en sådan sak händer. Man vill bara sitta där i lugn och ro, lägga sitt pussel, äta en mandelkubb, kanske kissa på sig lite lätt i ett hörn, så händer det här. Den där totala chocken då man inte förstår riktigt vad som händer utan bara ser en massa hetsiga armar som plötsligt dyker upp och föser ner ens pussel på golvet, därefter hör ljudet av flertalet pruttar som går till attack, och sedan måste sitta kvar där utan att förstå vad som hände, troligen i rullstol, och bara stirra rakt ut i ett rum som luktar avföring. Det gör mitt liv lite, lite bättre.