torsdag 26 maj 2011

Blidösund – Andra sommaren


Äntligen har Blidösundsbolaget börjat sin affischsäsong igen. I dagarna lockar de bland annat med:



Den mentala bilden av det.




Eller okej, DEN mentala bilden. Tack också för "burleskeri" eftersom burlesk helt enkelt inte kändes bevärande nog.

Några andra från hemsidan att se fram emot under sommaren:

Staffan Hellstrand
Det finns väl knappast en enda människa i Sverige som inte kan tralla på ”Lilla Fågel Blå” eller någon annan av hans andra låtar.

Älskar alla folkkära klassiker man kan ta för givet i en formulering som "eller någon annan av hans andra låtar".

Carl-Johan Vallgren
Den Augustprisbelönade författaren har hittat tillbaks ombord med sin egen musik som andas centraleuropeiskt zigenarsväng, mustiga ljugarskrönor och murder ballads.

Kan någon sätta stopp för det här juridiska kryphålet som gör att det går att komma undan med lite vad som helst på internationellt vatten.

Christian Kjellvander
Kjellvanders trollska och förförande melodier har etsat sig fast i en hel generation för all framtid. Varje gång du gottar in dig i hans mörka, lena stämma förs du obehindrat till dom stora amerikanska låtskrivarna.

Detta är alltså tredje året i rad som någon på Blidösundsbolaget uppmanar till att "gotta in dig i Christian Kjellvander mörka, lena stämma" och det kan vi nog alla enas om måste vara bland det absolut mest obscena som går att göra i grupp.

Mikael Rickfors Opluggad
Sveriges mäktigaste rockröst brer ut sig på egen hand.

Betyder det att det är fritt fram att bara gotta in sig undrar man ju. Så man inte kommer dit och släpper alla sina hämningar när rockrösten börjar ljuda och sen möts av några obehagliga missförstånd.

onsdag 11 maj 2011

Mesa Tyler


Det är så lite som skiljer Steven Tylers utseende från Jar Jar Binks just nu.

fredag 6 maj 2011

Gästblogg: David Borg går Alex DeLarge 1/2


Hej David Borg heter jag, jag är född den 3/2 1987. Min mor heter Åsa och min far heter Per. Jag är testperson i Jonas Adners och Kristofer Ahlströms något omänskliga experiment; Att dokumentera sin egna nedbrytelse film för film. Det är självklart ”De Tio”, Feelbad-filmlistan eller det vidrigaste människan fått fram i form av rörlig bild som det handlar om. På pappret låter det som en trivial uppgift, det är det inte. Viktigt med sömn och bra kost för att orka med den psykiska påfrestelsen att se dessa tio filmer under två veckor.

Jag ska bara redogöra kort för några av filmscenerna jag ska få uppleva: En plågsam abort i Rumänien, en blind kvinna som jobbar 18 timmar om dagen i en industrilokal, hustrumisshandel, en person som blir väckt med kokande olja i ansiktet, kollektivt självmord, droger i utbyte mot sexuella tjänster inför publik, hustrumisshandel, gruppvåldtäkt i ett ungdomsfängelse, ett dött spädbarn, hustrumisshandel, bögprostitution, kvinnoprostitution och 18 barn som tvingas äta avföring. Det här blir inte enkelt med andra ord.

Första filmen jag såg var Scum.

Utmärkande för feelbadfilmer är att det oftast brukar finnas något slags hägring vid horisonten, ett fåfängt hopp om att allt ändå ska bli bra i slutändan. I Scum, ett brittiskt drama i ungdomsfängelsemiljö, öser man på med allt annat – ja, exakt ALLT som kan räknas som det motsatta – istället. Rasism, maktmissbruk, gängvåldtäkt, övervåld, självmord, och en slutscen där huvudpersonen misshandlas medvetslös av vakterna och släpas in i isoleringscell. En film så påfrestande att man behöver semester efteråt.

(Skrivet av Jonas och Kristofer)

När sluttexten rullade kände jag mig minst sagt lättad efter att i 90 minuter åkt djävulens egna version av Popexpressen. Brutal ångest och obegränsad mänsklig ondska. Men hur mådde jag efter filmen? Jag mådde helt okej trots mina hemska visuella upplevelser men jag hade svårt att somna den natten. Jag var tvungen att kliva upp ur sängen, gå runt några varv i lägenheten. Jag satte mig vid fönsterkarmen och tittade ut, jag kunde urskilja en ung kille i mörkret nere vid Karlbergs Station. Han såg ut att lida enormt efter sina år i ungdomsfängelset. Han bar ångest på sina tunna axlar och säkert precis som i filmen våldtagen på ett brutalt sätt i ett växthus av några äldre pojkar. Han stakade sig fram långsamt, varje andetag var en prestation. Jag öppnade upp fönstret och skrek ”Hoppa framför tåget, gör slut på ditt personliga helvete!”. Jag kom på mig själv snabbt att jag förmodligen hade svävat iväg ganska vilt i min fantasi och stängde snabbt igen fönstret. Jag öppnade upp min laptop och plöjde tre raka avsnitt av det usla programmet Time Out. Dåligt, direkt korkat men alla är så glada.