söndag 31 juli 2011

Vi måste prata om Kikki

I början av maj öppnade Kikki Danielsson sitt nystartade twitterkonto "KikkiDee" med två livsglada tillkännagivanden som gjorde livet lite bättre för alla som har något slags känsla för livets goda. Jag tror ni får vända er till "you had me at hello"-scenen i Jerry Maguire för att till fullo kunna förstå mina känslor när öppningsfrasen "Twittelidoo!" helt plötsligt dök upp i feeden.


Efter det utvecklades hennes meddelanden snabbt till den kanske dystraste samlingen lägesrapporter sedan Anne Franks dagbok.















I det här läget – och jag har verkligen på riktigt aldrig någonsin varit mer uppriktig än här – är det vår skyldighet att försöka ordna upp detta. Alla som från och med nu Twitter-hånar Kikki kommer automatiskt att sättas upp på min dödslista. Jag kunde inte stå mer bakom alla slags avföringsförsändelser och liknande till Carola et al, men Kikki är från och med nu off limits.

Herregud, vi har att göra med den kanske mest genuina och öppenhjärtiga mainstreamartisten som Sverige haft. Ingen kan inte älska henne. Vi ska vara tacksamma att vi ens får leva i samma tid som någon med den nivån av bjussighet. Sådant händer inte i Sverige.

Av den här anledningen är det nu obligatoriskt för SAMTLIGA att gå in och köpa Kikkis "Papaya Coconut" på iTunes. Det är hon SÅ värd. Kunde ni göra det för Anvil kan ni för guds skull göra det för Kikki. Det är den enda betalningen jag någonsin kommer kräva för innehållet i den här bloggen.

lördag 16 juli 2011

I’d rather have a piece of toast



Inget tema har genererat fler dåliga låttexter än "pengar gör världen illa, var glad istället" (läs: "it's all 'bout the dum dum dumdede dum"). Sämst på många, många år är P3-hiten Jessie J – Price tag:

Seems like everybody's got a price,
I wonder how they sleep at night.
When the tale comes first,
And the truth comes second,
Just stop, for a minute and smile

Why is everybody so obsessed?
Money can't buy us happiness
Can we all slow down and enjoy right now
Guarantee we'll be feelin all right.


Men oöverträffbara mästare är Black eyed peas. Ingen människa, grupp eller organisation kommer nog någonsin lyckas formulera ett sämre stycke samhällskritik än: "What's wrong with the world mama? People living like they ain't got no mamas?"

Ytterligare några av tidernas minst lyckade textrader:

Des'ree - Life:
I’m afraid of the dark,
‘specially when I’m in a park
And there’s no-one else around,
Ooh, I get the shivers.
I don’t want to see a ghost,
It’s a sight that I fear most.
I’d rather have a piece of toast

Bruce Springsteen - Born in the USA:
I'm a cool rocking daddy in the USA

Sanna Nielsen - Empty Room:
Sitting here alone with my memories
Staring at a picture of you and me

I never realised it could make me cry
To hear the children laugh and play outside
A walk in the park shouldn’t be that bad

Hela texten till Empty room är egentligen värd att läsa. Öht alla låttexter som börjar med "Sitting here..." borde placeras i små rymdsonder och skickas ut i evigheten.

Jag vill även slå ett litet slag för Coolios skildring av det hårda livet på gatan i CU when u get there när han vid upprepade tillfällen refererar till en "little Timmy". När det namnet existerar i ens bild av den utsatta situationen i slummen, då har man nog ändå gått Jenny from the Bronx.

fredag 1 juli 2011

Blidösundsbolaget 3


Det är med stor dysterhet jag tvingas meddela att Christian Kjellvander har blivit nedgraderad den här sommaren. Från en mörk och len stämma som det går passar alldeles utmärkt att helt enkelt gotta in sig i, till något lite i största allmänhet förtrollande. Men den stora anledningen till det här tredje inlägget om Blidösundsbolaget är en upprörd diskussion som har uppstått på ett obskyrt forum för människor som är intresserade av skärgårdstrafik. Med andra ord ett forum där medelålders män är medelålders män.

Tråden startades av en Krister och innehåller länkar till inlägg ett och två. Därefter berättar han att han delat med sig av länkarna till en Jan Claesson som uppskattat dem. Sedan följer en upprörd diskussion om näthat, hån av båttrafik och "dagens ungdom" lite allmänt, bland annat med inlägg av Jan Claesson där han, efter att andra blivit upprörda, vänder kappan efter vinden. Några utvalda delar:

Michael K:
Så där kan man väl raljera om vilka artister som helst, eller vilket annat ämne som helst också. Är det bara en tillfällighet att just Blidösund är i fokus för hans uppmärksamhet, eller har han ett särskilt behov av att ge sig på dom?

Jan Claesson:
En bloggare bland så många andra bloggare, vad ska man säga?

Donkeyman:
Jag är förmodligen dum i huvudet. Idiot. Borde tas om hand. Kanske förses med en skjorta med "löjligt långa ärmar" som binds samman bakom ryggen.

Problemet är att jag inte förstår vad som är festligt med den här bloggen om "Blidösundsbolagets Affischering". De som har satt in kommentarer skriver att de vrider sig av skratt. Men jag är erkänner att jag är så in i helvete korkad att jag hajar "Nada Zero".

Kan möjligen någon av de som "vrider sig av skratt" förklara vad som är festligt. Så att jag också kan få glädja mig åt humorn.

Ralf
Kunskapsbrist hindrar inte denna bloggare.

Jan Claesson:
Nejdå Donkeyman, inte är du dum i huvudet i detta fall. Med glimten i ögat. Jag har själv svårt att förstå det sk roliga i länkarna här ovan.

Mats Östman:
Oj vilken löjligt låg nivå på humorn det var stundtals. Det kan jag inte låta bli att skratta åt faktiskt. Seriöst, för mig känns det som typiska inlägg man skriver när man har mindre kul, som jag har nu exempelvis. Med glimten i ögat Duktigt i alla fall att han vet att Blidösundsbolaget har någonting med båtar att göra.

Roland H:
Är någon förvånad? All så kallad humor i dag grundar ju sig på att förnedra och kränka någon. När man till äventyrs tittar på så kallade populära TV program så får man en grundlig lektion om hur man på bästa sätt förnedrar sina med människor. Inte är det då förvånande att mobbingen frodas i skolorna. Dagens barn lär ju sig mer från datorspel och TV än vad de lär sig i skolan.

Roland?

Krister:
Ganska intressant att man först kan tycka att det är förbannat roligt och så när man senare skriver ett inlägg på detta forum helt vänder kappan och säger sig inte tycka det är roligt! Mycket intressant, vill du förklara så gör det per PM!

Förvånad!


(Uppdaterar inlägget vartefter)