tisdag 16 december 2014

Lucka 6 – ett litet tips

Jag ska inte ljuga. Liksom många av er är jag en stor älskare av fantasy. Visa mig ett litet troll som smider planer med en gammal man om att hitta en mystisk amulett och jag är där och slukar händelseutvecklingen med giriga tuggor. En fantasybok på 2800 sidor, sa du? Tack gärna det. Och det är den första av sjutton böcker? Är du snäll och ger mig lite papper, jag kommer behöva torka av min stol efter mig.

Jag har åkt på vissa bakslag. Förra vintern sydde jag upp en stor hårig, grön trollkostym och tältade i två veckor för att få bra platser till premiären av ”Trolljägarna”. Det anser jag fortfarande är ett misslyckande som fantasy betraktat och det har jag talat om för TV3 vid upprepade tillfällen.

Det bästa jag vet är en riktigt ruggig kentaur. Även trollpackor är jag väldigt förtjust i. För att inte tala om små rumpnissar! Jag skriver själv på en Tolkieninspirerad fantasytrilogi som jag kallar ”Rump-Nils”, en fullständig kartläggning av rumpnissarnas ursprung och anfader. Mer än så kan jag inte avslöja i nuläget. Alla förfrågningar om filmlicensering av böckerna går via min agent. 

På senaste har jag upptäckt en tv-serie som jag tänkte tipsa om, nämligen Game of Thrones. Denna serie förenar mina två stora kärlekar i livet: den till fantasy och den till folkbokföring. Finns det något bättre än att få hålla reda på riktigt stora mängder fantasyfigurers namn och hemort? Nej, inte om du frågar mig. 

The Hobbit i all ära – jättekul med alla ruggiga små gubbar och bäckahästar och liknande – men jämfört med Game of Thrones så saknas där något helt klart. Det blir liksom inte lika drabbande om man inte utöver fantasyn får grotta ner sig i ett riktigt komplext nätverk av släktträd, lantmäteri och adressändringar. Det är bara att lyfta på sin hatt.

Ta hand om er i julstöket!

tisdag 9 december 2014

Lucka 5 – Ett minne

Det lackar mot jul. Den tid på året då Brolle Jr ger ut som allra flest julskivor med Elvis-covers. Och trots detta även den tid på året då många svenskar mår som allra sämst. Vad detta beror på, ja det vet nog bara gudarna.

Själv ser jag i år fram emot mitt firande lite extra. Lagom till julafton får man nämligen, i och med att säsongen tar slut, äntligen avfölja alla deltagare från årets Paradise Hotel på Instagram. Och mycket renare än så vet jag inte om glädje blir.

Kom att tänka på ett ögonblick från mitt liv. Det var några år sedan. Jag jobbade med en tv-gala där Jan Guillou skulle dela ut ett pris tillsammans med Malou Von Sivers (samt Malous lilla chihuahua "Tango Ingerborg").

På genrepet kunde inte Malou komma, vilket ledde till att jag fick rycka in och agera Malou von Sivers. I det här fallet innebar det att gå ut på en stor scen i armkrok med Jan Guillou (klädd i dyr smoking, chihuahua i famnen) och i en mikrofon som ekade ut över tusentals tomma kvadratmeter, referera till mig själv som "Jag, Malou Von Sivers...". Och därefter under några skälvande oklara minuter "smågnabbas" med Jan om att "Jag, Malou Von Sivers..." tyckte att han felbehandlat min hund.

Jag hade inte tänkt på den här händelsen sen den hände. Men vilken present att få skänka till en framtida terapeut. Ett riktigt välmarinerat trauma som jag ska låta hoppa upp som en tutande spiral i en Buttericksburk med nötter.

Ta det lugnt där ute i decemberrusket nu. Och skänk en tanke till de som har det sämre ställt.

torsdag 4 december 2014

Lucka 4 – en dikt

Du botade polio på 50-talet
Jag kryssade Markoolio i riksdagsvalet

Du har brevkontakt med Georg Riedel
Jag har skivkontrakt med Lidl

Ditt varmaste minne, 
ett möte i Paris en natt
Mitt varmaste minne, 
när jag såg en gris i hatt

Du garvar dyrbar konst av läder
Jag garvar när en hund har kläder

Du har doktorerat om Jean-Paul Sartre
Jag har jonglerat för Jean-Pierre Barda

Du läser Marcel Proust
Jag läser Morfar Prosten

Ni talar bra latin
Vi heter Grete Hiv


tisdag 2 december 2014

Lucka 2

På tv är det en repris av Skavlar’n. Fredrik Skavlar’n är en norsk narr i en fåtölj. Kanske är han dansk. Man vet inte säkert. Gästen är en mycket spännande man som spelar dator och kallar sig Pewdiepie. Pewdiepie har 30 miljoner prenumeranter på Youtube. Man beräknar att cirka 29 miljoner av dessa prenumeranter är osäkra 40-talister på SVT som försöker ”hänga med” för att inte förlora jobbet.

Jag ska berätta om en drabbande insikt. Häng med nu. 1990 blev Michail Gorbatjov Sovjets president. Samtidigt i Sverige lanserades pirogen Gorbys av familen Dafgård. På den tiden kallades Gorbatjov för ”Gorby”. Och födelsemärket på Gorbatjovs huvud är mycket likt köttfärsskåran på Gorbys piroger. 



Skavlar’n tror att han kommer gå till historien. Men frågan är: görs det några ”Skavlar’ns piroger” i dagens Ryssland? Tänkvärt…


(AB Kultur, 2 december)

måndag 1 december 2014

#musikhjälpen2014

Kanske ska man börja blogga lite? Dåliga inlägg, absolut inga läsare, obefintlig ambitionsnivå. Ja, det låter som min melodi.

Har haft två ”incidenter” med gatumusikanter under hösten. I fredags gick jag av misstag omkull en cylinderhatt med pengar som tillhörde en man med dragspel. Det var att genomleva hela Charlie Chaplins samlade filmografi nedkokad till tio sverigedemokratiska sekunder på Skanstulls tunnelbaneperrong. Gjorde så gott jag kunde att samla ihop alla pengar igen, men vi gick nog båda ur den situationen med en känsla av ”det var ABSOLUT fler mynt än så”.

På samma perrong några veckor tidigare lyckades jag med vad som allt mer ser ut att bli mitt magnum opus. Jag hade just gått av tunnelbanan. Samtidigt gick en musikant av, som just spelat inne i vagnen och samlat pengar i en plånbok. Precis när han klev ut tappade han plånboken på perrongen. En kille bredvid mig såg plånboken och plockade upp den. Han frågade mig vem det var som tappade den. Jag svarade att det var gatumusikanten, som just då gick in i en annan tunnelbanevagn för att spela där. Killen sprang in i vagnen, knackade på musikantens axel, lämnade över plånboken och hoppade av igen just som dörrarna stängdes. 

Sen såg jag två saker hända i samma ögonblick: musikanten tittade oförstående på plånboken. Samtidigt stannade en äldre kvinna på perrongen upp, och visade med hela sitt kroppsuttryck att hon just hade tappat något.